Несправедливые!
Det händer ofta, alldeles för ofta att jag blir en fånge i mitt egna hem, att jag inte går ut på på en hel dag eller dagar. "Vanliga" (vad man nu definerar med vanliga...hatar det ordet!) människor kan bestämma sig för att inte gå ut pga att dom inte orkar, har en dålig hårdag ect. Jag "väljer" att stanna hemma för att inte gå under när jag väl gått ut (dock sker det ändå när jag väl går ut..). Jag brottas med mina tankar. Jag får slita-av-mig-håret humör. Jag tröstar mig själv med att tänka, människor som klär sig bra har det bra ställt = mycket pengar. Jag känner mig så chanslös när jag går där ensam på söder, jag känner mig som den fula ankungen som inte får visa sitt rätta jag, larven som aldrig blir till en fjäril eller den ensamma flickan som ser allmänt tråkig ut. Varje gång, exakt varje gång undrar jag varför allting är så jävla dyrt och varje gång kommer jag fram en liten mikro sympatisk tanke att om det skulle varit billigt/billigare skulle alla gå runt i det och så går det runt sådär VARJE GÅNG ... mmmmhm
..jag är inte ytlig eller trångsynt som jag är medveten om att jag låter i det jag skriver ...jag har bara mycket svårt att förklara vad jag menar och vill komma med (känner mig ganska poänglös just nu..men allting måste väll inte ha en poäng..eller?) Antingen förstår ni mig eller så får ni mitt godkännande att idiotförklara mig
älskade den långa texten du skrev! älskar när du skirver lite mer alltid men.. jag känner igen mig i allt du skriver!!
+++++ jag giiiillar bilden på dig :)
anonym- neej dumma mig som tog bort den! bara för det så ska jag försöka skriva om den, tack
anonym2- tack tack tack!
jag känner precis samma sak som du, sinnes! Men har dock inte kunnat printa ut det i ord tidigare. Inte okej!
Jag känner exakt samma sak. Dock förstår jag inte hur du kan säga så, Miriam. Du är så himla, himla vacker och verkar vara en himla fin person.
Ibland känner jag mig så nere att jag inte ens kan se mig själv i spegeln för jag avskyr vad som tittar tillbaka på mig. Ibland önskar jag att jag bara kunde få stanna i mina drömmar där allt är så himla mycket finare och bättre. Allt är som jag vill att det ska vara. Nu blir jag ledsen. Har varit hemma nu två dagar i sträck och filofiserat allt för mycket. Jag känner mig bara som ett frågetecken.
Förlåt för världens mest kanske onödiga text, bara att ibland är det skönt att få ur sig vad man känner.
Puss
förstår vad du menar men allt du skriver är inbillningar för att ingen tycker att du är tråkig och den fula ankungen osv tvärtom. du projekterar det själv.du dömmer dig själv för hårt. men jag förstår vart du kommer ifrån. kan oxå känna mig underläge eftersom jag är överviktig. hoppas innerligt att du jobbar med dessa känslor och inser att du duger för vem du är. det ytliga är så jävla onödigt. ingen förälskar sig elelr blir vän enbart efter utseende det är så onödigt. jag vet attt det är kliché men det är hur man är inombords som räknas. stimulera ditt intellekt istället, skapa, lev livet! by the way tycker oxå att södermalm är snobbigt.
fin bild miriam
när man väl går ut efter ett par dagar inne så blir tanken automatiskt, oj va länge sen det var jag andades frisk luft.. det var ju inte så dumt
miriam. det här låter så falskt men jag förstår verkliigen. igår var precis sådär för mig. jag gick ut för jag var tvungen att köpa strumpbyxor. men sen när jag gick där på sergelgatan kände jag hur tårarna bara väntade på att komma ut. jag skyndade mig hem och sen log jag bara där och grät..
jag vill inte förstöra mitt höstlov.
xxxxxxx
Det låter som en tortured artistic soul.
Håll ut Miriam, we all have your back! <3
Vackra, fina Miriam. Vi borde gå tillsammans på stan och shoppa. Då skulle även jag känna mig mindre ensam. Vad gör du idag? Jag ska snart till söder en snabbis och kika. Kommer då hålla till på götgatan som vanligt ;) Om du orkar så kan vi kanske ta en fika eller något tillsammans. Du kan nå mig på: 073-433 08 34. Men bara om du vill! Ha det bra hjärtat <3 Finns här
jag vet också exakt hur det är.. bilden på dig är galet fin.
Du är en idiot - precis som jag.
Jag har fastnat totalt i det där tänket hur länge som helst och jag har insett (med vänners, föräldrars, släktingars, psykologers, mentorers, lärares) hjälp att det inte håller. Man måste leta sig ut.
Jag säger inte att du är precis som mig. Egentligen inte. Men... äh, jag säger ingenting, förresten.
Jag ska bara hålla tyst, för det leder ingenstans. Jag har redan filosoferat färdigt, och just nu är jag så jävla självcentrerad, för jag vill bara hitta ut själv, så att jag sen kan hjälpa andra.
Jag har filosoferat färdigt, och det som återstår är att få saker gjorda. För jag vet vad jag ska göra.
Det här borde jag egentligen inte skicka, eftersom det inte är genomtänkt alls och så. Men ändå.
Du är så himla bra, så du borde inte känna så. Men jag tror inte att jag är rätt person att övertala dig.
den fina ankungen!
jag vet också exakt hur det är.. bilden på dig är galet fin.
Bilden på dig är.. Wow. Uttrycker så mycket.
Hoppas det känns bättre snart, know the feeling
Pus
FÖRSTÅR.
Förstår så himla bra.
Jag känner precis så. Och det är så jävla jobbigt när ingen förstår.
du träffade mig rakt i hjärtat.
du tycker att det är jobbigt för att du inte kan köpa dyra kläder när du har tak över huvudet, mat på bordet och en familj? ja, det är hårt att leva.
du är allt annat än det där! du är fantastiskt och klär dig sjukt fint för att inte tala om hur vacker du är. kram
jag förstår, tror jag och det är så jag brukar gå omkring och känna mig.
du av alla borde inte känna så. du är en av de coolaste bloggarna som finns, på alla sätt och vis.
jag känner nästan likadant, det är synd att man tänker så. och ja om jag började tänka positivt så skulle man kanske få ut mer av livet. men vi är ju bara 16 år och har många dagar kvar. hoppas ja
jag förstår dig. känner likadant. fast jag känner mer att fan jag vill se ut som miriam.
Li- hur vet du om jag får mat på bordet och tak över huvudet varje dag? (och har en bra familj om det är det du menar?) säg inget du inte vet någonting om! tack
det folk inte fattar är att det inte spelar nån roll hur jävla söt man än är. det sitter i hjärtat.xxx.
Karin- sant <3
<3
jag känner igen mig jättemycket i det du skrev... förstår precis hur du känner
<3
Jag förstår dig, men du, du är världsfin!
du behöver inte bli upprörd bara för att du för en gångs skull får kritik för det du säger. jag påstod aldrig att du skulle ha en bra familj, om du läser det jag skrev igen? och jag antar att du har tak över huvudet iom att alla dina foton är tagna inomhus? haha. du sitter och bloggar vid en dator. jag antar att du har mat på bordet eftersom du bloggar om hur du lagar mat. liksom, don't even play that game with me. du behöver inte ta åt dig så jävla mycket, jag ANSER bara att det du skrev var väldigt ytligt, materialistiskt och utnyttjar min rätt att kommentera, precis som alla andra här inne.
Li- men jag blev inte upprörd och jag gillar att någon för en gång skull skickar en lite annorlunda kommentar, men du vet fortfarande om allt det där stämmer men det känns som att du tror att du gör det.. (jag visste att du skulle påpeka det där med familjen, my mistake, aja jag varken orkar eller vill diskutera mitt privatliv i detta) men jag håller med dig det jag skrivit låter väldigt ytligt ect...
Bra!
Nej, diskutera dina familjeförhållanden behöver du verkligen inte. Anledningen till att jag antar att du har mat på bordet är för att mat är ett av människans basala behov och hade du inte tillräckligt med mat skulle du inte ha tid att ens tänka tanken på att bli lite våt i trosan av typ Acnes höst- & vinterkollektion.
Och släpper morsan och farsan inte in dig om kvällarna, råder jag dig att kontakta sociala eftersom det (som du då antagligen har märkt) börjar bli lite kallt för att slagga på parkbänken.
Ta hand om dig nu, tjatja.
Men det är ju så. Det sitter inuti en, och även fast man vet hur fel det är så kan man inte riktigt bara strunta i det. Det krävs en hel del ansträngning för att göra någonting sådant.
Li- Nej okej, men du fortsätter att säga saker som inte stämmer eller angår dig ... ahh okej, desamma:)
Thesese- Ja, och dom som inte vet, nej dom vet inte och ska heller inte dömma men visst får alla säga sin åsikt, men då inte riktat till personen personligen!
Haha, men det där var ju bara jätteknasigt. Du påstår att det är på ett sätt, så jag bara ger dig ett råd. Sluta övertolka allting.
Li- Ja nu blev det jätteknasigt
oj. det här var så himla ärligt. och jättefint. trodde jag var rätt ensam om att tänka just precis så. har sett dig vid slussen en gång innan jag hittade den här bloggen. och, när jag första gången hittade hit av en slump kom jag på att.. det är ju hon den där tjejen jag såg en gång på stan, som var så himla fin.
nu lät det här som en töntig påhittad historia kanske, men det är det inte.
Tycker att du lyckades få fram vad du menade jätte bra, jag känner i alla fall igen mig, jag har inte många såna dagar längre, men det du skriver här kunde jag ha skrivit för några år sen. Jag inser nu när jag tänker på den tiden att det är en tid som jag verkligen har förträngt, tror att det var bra att titta tillbaks och vädra ur lite, det får mig att uppskatta den verklighet jag lever i idag. Tack!
Jag tycker inte alls att detta är ytligt, trots att jag vet att det kan framstå som det. Det du har delat med dig av är väldigt personligt och läser man i kommentarsfältet ser man att det uppenbarligen är många tjejer som har samma problem. Jag har det med, fast det har blivit lite bättre under det senaste året, efter samtal med psykolog och efter att jag bestämde mig att, sjutton det här håller inte, jag måste sluta hindra mig själv från att leva mitt liv! Det är klart att ser man det ur ett stort perspektiv kan man som utomstående lätt tycka att det är ett fjuttigt problem att klaga på, men det man måste inse är att alla har rätt att känna det dom känner och ingen annan har rätt att säga att det är rätt eller fel. Det här kanske låter sjukt flummigt, men jag hoppas ni förstår vad jag menar. Li: visst, det finns svältande barn i afrika. Våra "problem" är alltid relativa, men uppenbarligen mår många tjejer dåligt över det här, och det har inget med ytlighet att göra utan om känslor och psyket, och då borde man verkligen inte dra sådana förhastade slutsatser som du gjort. klart man har rätt till en egen åsikt, men tänk noga efter innan du gör dig löjlig över, eller förminskar en annan persons känslor.
En himla massa dravel..
kram på dig, Miriam. försök tänka på allt du är bra på och allt som är bra med dig själv, sådant som gör att du är du och du är unik. Le mot dig själv i spegeln. Det är dumt att jämföra sig med andra, men väldigt svårt att komma bort från. Trotsa dina rädslor och kämpa på. Det kommer bli bättre så småningom!
ärligt och modigt. Dessutom en strålande fin bild på dig. x
jag förstår vad du menar. dock så bor jag nästan ute på landet, så det är inte så svårt att uttrycka sin klädstil. skulle jag bo i stockholm skulle jag nog få ångest av att alla är så snygga. men jag tycker i alla fall att du inte behöver känna så! för du är så himla vacker och inspirerande med din stil! jag älskar din stil! du lyckas verkligen med att bara klä dig i svart utan att det ser tråkigt ut. du verkar vara en fin person och jag gillar att du skriver personligt. ta hand om dig gumman!
Förstår precis, sånt känns skit.
Tack för alla kommentarer! det betyder otroligt mycket
jag "idiotförklarar" dig och alla som kommenterat pustar ut
Miriam, jag förstår precis vad du menar! Jag brottas med dessa tankat varje dag, när jag vaknar, går ut och kommer hem. Det är så otroligt många som har en sån ångest över sig själv och jag tror att man måste börja acceptera sig själv innan någon annan kan göra det. Älska sig själv innan nån annan kan älska dig. xoxo/N
Li-lite våt i trosan av typ Acnes höst- & vinterkollektion.
var det nån mer än jag som reagerade på denna otroligt knäppa kommentar? Jag förstår mig inte på människor ibland.
Du, jag vet vad du menar. Inte riktigt såhär med kläder och så, utan mer att folk inte får se mitt riktiga jag. Jag bara sitter hemma, drömmer, filosoferar och tänker på ett liv jag hade kunnat ha men inte har. Jag är en fånge och jag vill visa folk min inre skönhet, men samtidigt känns det som att jag inte räcker till som människa. Har uselt självförtroende och självkänsla....Suck. Jag klarar bara inte av att vara bland människor ibland, blir galen. Jag tror att allt jag säger är jättedumt och att jag ser ful ut, vilket har lett till att jag bara sitter hemma om dagarna istället och drömmer.
känner detsamma, lite trist att det ska behöva vara så..
